All förändring börjar med dig själv!

Såg idag dokumentärserien ”The school”, en brittisk produktion. Rektorn går ut med att säga att skolans mål är att eleverna ska kunna bemöta andra på ett hyggligt sätt, få höga betyg och förberedas för vuxenvärlden. De ska alla lyckas och få känna att de kan!
I denna serie ser jag i princip enbart ett problemfokuserat bemötande från lärarnas och rektorns sida. Det är management by fear på hög nivå. Det är hot, straff och tillsägelser som avlöser varandra och i nästa mening säger de att de tycker om eleverna. Vad är detta för sätt att bemöta elever på. Jag blir mörkrädd!

Måste

Vad intressant det är när man blir uppringd av en ilsken mamma som blivit medveten om hur många ”måste” som sägs till hennes barn. Av människor i familj, skola och fritid. Barnet ifråga har ADHD och får utbrott av att bli fullproppad med krav. Hon berättade att hon påtalat detta för ”de andra”. Men…det kan ta lååång tid att ändra sitt sätt att tala .

Man in the mirror

Vilken låt han skrev Michael Jackson. Den kan översättas rakt av när det gäller skolan. Förändringen behöver börja hos oss. Vi behöver se oss i spegeln och bli mer medvetna om hur vårt eget förhållningssätt påverkar andra människor. Hur vi genom vårt bemötande kan få människor att växa istället för att skrumpna ner och dö.

Livskvalitet

Hur kan ett lösningsfokuserat tänkande och agerande påverka din livskvalitet? I stor omfattning tänker jag… Alla har vi ”pyssel” i livet som behöver lösas och det är troligt att det alltid blir balans mellan positivt och negativt. Hur vi handskas med våra ”pyssel” är helt avgörande för vårt inre mående, vilket även avspeglas i vårt yttre beteende gentemot andra människor. Livet är således inte avhängigt på hur vi har det utan hur vi tar det! En människa som anammar ett lösningsfokuserat förhållningssätt till livets händelser i stort mår bättre än andra eftersom denne när den hör klagomål kan höra en önskan om förändring.

Projektet ”Familjen”

Tänk dig din familj som ett projekt. 

Vad finns det för framgångsfaktorer för ett lyckat projekt? 

Jo, det är…

– Tydligt ledarskap/förebild

– Ett lösningsfokuserat förhållninggsätt

– Ett lösningsfokuserat sätt att samtala

– Samarbete

– En vision, mål och delmål där strategier utarbetas mot att nå vår drömbild av hur familjen ska fungera. 

En vision är din inre positiva målbild och det som driver dig framåt. Något som ger kraft, energi och mening.

När du som förälder medvetandegör och fastställer dina långsiktiga mål i föräldraskapet kommer du att gå långt!

När du som förälder är en tydlig ledare/förebild och tar ansvar för att skapa en hemmiljö där barnet/barnen kan fungera faller aldrig ansvaret över på barnet. 

När du som förälder i alla lägen väljer samarbete istället för konfrontation förbättras er relation. När relationens grund är ett respektfullt förhållningssätt  vågar både barnet och du som förälder uttrycka era egna unika behov: ”Jag vill/jag behöver”. 

// Malin 

Från problemfokus till lösningsfokus i skolan

Jag går genom den långa skolkorridoren och plötsligt hör jag två pojkar skrika åt varandra: Jävla DAMP-unge!… DAMP-unge kan du vara själv! En pedagog kommer rusande och försöker få de två kombattanterna att sluta munhuggas. Trots att pedagogen tar till sin allra strängaste röst och skriker åt barnen, samt hotar med att ringa hem till föräldrarna, så slutar de inte. De flyr istället hals över huvud ut på skolgården. Den oerhört frustrerad pedagogen travar iväg efter dem och muttrar ett surmulet Hej, när vi möts längre ner i korridoren. Ja, detta är vardag för många barn och pedagoger i skolan. Hur har det kunnat bli så här? Hur handskas man egentligen med DAMP-ungar? När jag gick i skolan var det ”inne” att kalla varandra för ”CP” men nu har tydligen ”DAMP” hamnat överst på topplistan för skällsord. Hur det känns för de barn som verkligen har DAMP eller ADHD, som det nu kallas, kan vi bara spekulera i. 

Som förskollärare och specialpedagog har jag under de senaste femton åren mött hundratals barn med ADHD. Min upplevelse är att dessa barn ofta får ta konsekvenserna för en funktionsnedsättning som de är oskyldiga till, på samma sätt som en rullstolsburen är oskyldig till sin oförmåga att gå. När skolmiljön inte är anpassad efter deras unika behov meddelar de oss detta genom ett, som vi anser oönskat beteende. Om vi då tillrättavisar utan att ge dem verktyg att förändra sitt beteende sker ingen nyinlärning. Genom att tillrättavisa barn med ADHD för att de inte kan bete sig, på ett sätt som vi förväntar oss, kan de få sin roll som bråkig och ouppfostrad befäst. 

// Malin 

Orden DU väljer gör skillnad!

I samtal med barn som har ADHD är det viktigt att välja sina ord och uttryck med omsorg. Anledningen till det är att vårt sätt att samtala avspeglas på barnen och de kommer således bemöta oss som vi bemöter dem. Jag vill dock belysa att det finns en skillnad mellan att samtala med och att tala till barn. Att samtala med förutsätter att båda parter är intresserad av den andres världsbild, medan att tala till någon är mer av en envägskommunikation. Detta kan liknas vid att vuxna talar till barn genom att ”ge order”:

På med skorna!

Tvätta händerna!

Slå av tv:n!

Ett ord som hjärnan inte har någon bild för är ett ord som vi konstant använder oss av i samtal med barn och med andra vuxna. Det är det lilla ordet ”inte”. När jag besöker skolor brukar jag fråga barnen vilka regler/rutiner som gäller i deras skola. De svarar dock oftast på följande sätt:

Man får inte slåss!

Man får inte bråka!

Man får inte skrika!

Man får inte springa inne! etc…

När jag då ställer följdfrågan: Vad får ni göra? blir barnen ofta förvirrade och vet inte vad de ska svara. Hur kan det komma sig? Vilka inre målbilder ger vi barnen? Jo, negativa.

Under min tid som specialpedagog har jag läst många utskick från skolan där regler för exempelvis vistelse på badhuset står nedskrivna:

Man får inte springa i badhuset.

Man får inte gå till rutschbanorna utan en vuxen.

Man får inte gå till omklädningsrummet utan att säga till.

Man får inte hoppa från poolkanten.

Eftersom du nu vet att vi inte har någon bild för det ordet så hör barnen:

Man får springa i badhuset.

Man får gå till rutschbanorna utan en vuxen.

Man får gå till omklädningsrummet utan att säga till. 

Man får hoppa från poolkanten.

När vi berättar vad barnen ska göra ger vi dem en chans att lyckas, istället för att misslyckas. De behöver således inte skapa egna inre bilder, som inte överensstämmer med våra.

Inom idrotten används i stor omfattning positiva inre målbilder och många idrottare hade begränsat sina möjligheter att lyckas om de i dessa satt in ordet ”inte”. Det är därför viktigt att bli medveten om sina tankar och hur man formulerar dem:

Jag ska inte ramla!

Jämfört med…

Jag ska hålla mig på benen!

I arbetet med barn som har ADHD har jag upptäckt att det är svårare för dem att förstå innehållet i en text om den innehåller ordet ”inte”. Detta gäller således även i samtal. Det blir bättre flyt i deras läsning utan negationer. Vid negationer i text kan barnet behöva läsa om texten flera gånger och det påverkar den redan bristande koncentrationen. Utgår vi ifrån att hjärnan inte har någon bild för ordet ”inte” kan det bli så att barnet missar det ordet och misstolkar innehållet. För att förtydliga för dig vad jag menar vill jag att du läser denna text och ser om du kan lyckas tyda budskapet:

Jag vill vara ärlig och om det är så att jag inte gör illa någon med min ärlighet så förstår jag inte varför jag inte ska vara det.

Gick budskapet att förstå eller anser du att det finns risk för missförstånd?

// Malin